Vad är det som händer......
För sju år sen fick jag diagnosen Crohns sjukdom & mitt liv förändrades totalt. Från att ha varit en frisk Qvinna mitt i livet så blev sjukdomen mitt liv. Tolv operationer, en massa behandlingar & otaliga olika mediciner -"Mitt Helvete" brukar jag kalla det. Idag har jag accepterat min sjukdom. Jag har vuxit som människa & har en otrolig självinsikt. Jag lever här och nu. Historien kan jag inte förändra och framtiden vet jag inget om. "Carpe diem". Mitt arbete som psyksyrra har jag inte utövat på 3 år. Det var nog det som var värst, att inte kunna jobba!!!!! Men idag har jag helt andra intressen som fyller min vardag...
Juli-08 avled min vän Catrin, hon blev 41 år. Hennes svaga kropp klarade inte av det leverbyte som hon gjorde på Huddinge. En vecka efter operationen så pratades vi vid i telefon o hon var såååå glad att allt gått bra....hon längtade hem till sina 3 barn o sin älskade man....men efter två veckor så fick hon ett bakslag. Kroppen avstötte oraganet o hon fick en allmän sepsis....den sista veckan innan hon gick bort så var hon djupt medvetslös....Catrin var den första medpatienten som jag lärde känna när jag låg inne första gången för sju år sen, hon hade själv Ulserös kolit sen 25 år tillbaka. Vi hjälpte varandra i glädje o sorg i våra Helveten Och vår vänskap blev djup. Hennes bortgång blev en stor sorg för mej men hennes minne lever kvar o ibland känns det som om hon finns i min närhet när jag har det tufft.
Saknar dej Min älskade vän..
Min 18-årige son tycker att livet är ett lotteri. Han har fått diagnisen GAD Generaliserat Ångest Syndrom. Jag märkte under hösten 08 att han förändrades. I dec-08 konfronterade jag honom o han bröt ihop. Det blev BUP & KBT samt antidepresiv medicin. BUP:s resurser idag är under all kritik. Hade inte jag haft min erfarenhet inom psykiatrin så hade han inte fått hjälp så fort och tanken på vad som hade hänt då skrämmer mig....Men nu efter tuffa månader så är han på väg tillbaka...han är fortfarade sjukskriven från skolan och vi tar en dag i sänder...
Kontentan av mitt inlägg är: Vad är det som händer med mitt liv??? Var inte min sjukdomsdom nog?? Är det som min son säger, är livet ett lotteri o jag bara drar nitlotter???
Ha en skön dag
Juli-08 avled min vän Catrin, hon blev 41 år. Hennes svaga kropp klarade inte av det leverbyte som hon gjorde på Huddinge. En vecka efter operationen så pratades vi vid i telefon o hon var såååå glad att allt gått bra....hon längtade hem till sina 3 barn o sin älskade man....men efter två veckor så fick hon ett bakslag. Kroppen avstötte oraganet o hon fick en allmän sepsis....den sista veckan innan hon gick bort så var hon djupt medvetslös....Catrin var den första medpatienten som jag lärde känna när jag låg inne första gången för sju år sen, hon hade själv Ulserös kolit sen 25 år tillbaka. Vi hjälpte varandra i glädje o sorg i våra Helveten Och vår vänskap blev djup. Hennes bortgång blev en stor sorg för mej men hennes minne lever kvar o ibland känns det som om hon finns i min närhet när jag har det tufft.
Saknar dej Min älskade vän..
Min 18-årige son tycker att livet är ett lotteri. Han har fått diagnisen GAD Generaliserat Ångest Syndrom. Jag märkte under hösten 08 att han förändrades. I dec-08 konfronterade jag honom o han bröt ihop. Det blev BUP & KBT samt antidepresiv medicin. BUP:s resurser idag är under all kritik. Hade inte jag haft min erfarenhet inom psykiatrin så hade han inte fått hjälp så fort och tanken på vad som hade hänt då skrämmer mig....Men nu efter tuffa månader så är han på väg tillbaka...han är fortfarade sjukskriven från skolan och vi tar en dag i sänder...
Kontentan av mitt inlägg är: Vad är det som händer med mitt liv??? Var inte min sjukdomsdom nog?? Är det som min son säger, är livet ett lotteri o jag bara drar nitlotter???
Ha en skön dag
Kommentarer
Trackback
